Lite tyst har det varit i bloggen som några av er redan har påtalat, men det finns anledningar till det...
I går kom jag hem sent efter en tjänsteresa norr över, tog i mig lite mat och han även titta på Mästarens Mästare.
Snabbt bytte jag om till träningskläder samt mina nya skor samt pannlampa, tog en tur i skogen för att bla testa fäste utan broddar.
Kom kanske ut lite sent men han ändå vara ut ca:1.33, de första stegen med skorna flög jag fram som en gasell.
Det var säkert 10 år sedan jag hade samma känsla vi löpare kallar det "Runners High" ni som vet vad det betyder, vet
exakt hur känslan är. Den känslan satt i ganska länge och jag flög fram medan snön yrde, tiden även den flög fram tyvärr....
Efter passet som för övrigt gick i Nacka reservatet kändes lätt men jag vill inte köra på för hårt och länge med ett par nya skor. Så jag vände hem och kunde bara njuta av ett första pass med mina nya skor, fästet var perfekt.
Idag smet jag iväg från jobbet 10 min tidigare, åt middag och kom ut strax efter 20, nu skulle skorna och jag testas lite till.
Sprang i till stan och vidare till Cafe Opera förbi stadshuset förbi Rållis och över Västerbron sen förbi Årsta och sen hem.
En tur på ca:16 km som bara kändes så där jäkla rätt, underbart på ett sätt trots snön som yrde och slet i mitt anskikte.
Men på något sätt kändes det aldrig jobbigt, låg puls bra ljudbok och ett par underbar skor. Flera av mina blogg kompisar pratar om att pass i tufft väder bygger pannben. Jag säger, detta gör mig bara mera övertygade att jag älskar löpning svårare än så är det inte oavsett väder.
Visst tufft väder gör att några säkert bygger pannben och ja jag gillar när det är tufft omänskligt väder jäkligt jobbigt rent sagt.
Men idag var det inte jobbigt det var ren och ovilkårlig kärlek till löpningen, du får utdelning varenda gång och
belöningen är att du dagen efter gärna gör om det på nytt.
I love running
Låter ju underbart, möjligtvis har du det starkaste pannbenet eftersom din löparkärlek aldrig försvinner? Min dalar lite när det är tungt och jag svär och funderar på vad tusan jag gör ute? Men det brukar ge sig till slut iaf ;)
SvaraRaderaVilken härlig beskrivning och jag kan bara hålla med - löpning är underbart!
SvaraRaderaInte behövs det pannben när man har nya skor. Då är det liksom dom som gäller :)
SvaraRaderavisst är det så att du bygger pannben - du tar ju fram det senare under tävlingar, har jag sett. Jag gillar verkligen också att träna men ibland tar latmasken eller bekvämligheten över - du kanske inte har samma tröskel att kliva över.
I also love running. Så till den milda grad att det gör ont i hjärtat.
Jag blir så jäkla glad när jag läser detta, för jag har aldrig fattat det där snacket om pannben. Vaddå pannben?! Spring med hjärtat, spring av kärlek! Du är inte ensam Staffan :-)
SvaraRaderaJag håller med freddy. Love to love..
SvaraRaderaMiranda: Det var lika underbart som jag beskrev det.
SvaraRaderaPetra: Ibland hittar man rätt :)
Mia: Exakt, ibland räcker det med nya skor för att hitta hem
Gullfot: Härligt att jag inte ensam
Och ibland räcker det med att ändra sitt löpsteg lite ;) Sen jag började med posetekniken älskar jag löpning mer än nånsin! Kul att du bloggar staffan, då får jag ännu mer att inspireras av! :)
SvaraRaderaUnderbart med en sån känsla!!
SvaraRadera